Maria Norman

Kim håller på att städa inne på toa och jag hör hur han gnor och putsar på spegeln. Jag kan inte låta bli att lägga mig i då jag misstänker att han inte använder "fönsterputs" som vi har till fönster och speglar.

Jag frågar: - Vad är det du använder på spegeln. Du tar väl fönsterputs??!, ropar jag från soffan.
Kim: - Nej jag använder fågelfotsrengörning. Såna som man tar på talgoxars fötter!  För att rengöra deras fötter när de trampat i matlådan, svara han tillbaks.
Jag: - Yeah right, hahahaha.......

Snart matdags. Väntar på kycklingen i ugnen. Till dn blir det pasta.
Ikväll ska vi ha skoj med Mia, Lina och Mats=)

Jag blir så ledsen..

Åkte för ett tag sedan till gymmet för att träna riktigt ordentligt hade jag tänkt!!
 
Men bara efter några minuter på "cross trainern" fick jag problem med andningen. Kunde inte få ut luften! Det blev bara värre och värre så jag fick avbryta. Började väsa och pipa i luftrören och började hosta för att det var så trångt!! Snacka om att man får lite panikkänsla alltså..Folk verkade tro att jag hade dålig kondis, men det är astman som ställer till det. Hade tyvärr glömt Bricanylen hemma också, åååhh, så inget hjälpte..Försökte fortsätta men det gick inte..ledsen jag blev alltså..och jag som alltid har kunnat träna helt obehindrat förut och tagit det för givet att luftvägarna fungerar som de ska...



Och det första jag fick göra imorse var att ta Bricanyl. Luftrören var trånga och det rosslade och pep. Fan säger jag..
Hur kan man liksom vakna upp med besvär bara av att ha sovit!?? Jag fattar det inte!!

Och sen när jag tagit Bricanylen för att luftrören ska vidga sig, ja då får jag hjärtklappning och blir jätteskakig, som ett nervvrak, jag skojar inte. Det är biverkningarna. Medicin för luftör/lungor aktiverar nämligen öven receptorerna på hjärtat, det lärde vi oss på ssk-utbildningen.

Är fortfarande inte van vid att jag fått astma och inte riktigt accepterat det heller som ni kanske märker..

Från en gnällande sjuksköterska!!! Men jag blir så förbannad....

Kom till Ronneby igår, till ett mindre livfullt hus och tystare hus. Det var bara mamma hemma, som var lite nedstämd för att Sessan var försvunnen. Jag kollade på snöret med leksaken som hon brukade leka med och kända stort vemod. Usch, varför skulle hon försvinna..och chansen att katter kommer tillbaka brukar inte vara så stor. "Hoppas ingen har gjort henne illa" sa mamma." Nej då, det tror jag inte, sa jag" för att trösta oss båda lite. Jag gick ut en runda vid 19 tiden, en låång runda och ropade hennes namn. Det var kallt och blåsigt...Helt öde och deprimerande.. Plötsligt såg jag en katt i en trädgård, jag gick närmare, kände lite hopp.. men nej, det var inte hon. Äsch, det här är menlöst tänkte jag, hon är nog borta för alltid...

MEN.....

När jag 22.30 satt vi datorn hörde jag ett litet ynkligt pip bakom mig. Jag trodde inte det var sant! Det måste vara inbillning! Men icke! Där satt hon, lilla underbara Sessan!! Jag bara skrek rakt ut av lycka och mamma som precis hade lagt sig flög upp ur sängen helt chockad och glad!!=) Helt fantastiskt att hon är här hos oss igen! Jag hade samma kväll printat ut 8 st papper med bild och text om henne som vi skulle gå ut och sätta upp och även lagt in en annons om henne på blocket.

Men vi tror inte att hon varit ute på vift och sprungit, hon har troligen varit instängd någonstans av misstag (hoppas jag), för det luktar så i hennes päls. Typ förråd eller garage luktar det.

Så nu är allt bra igen!! Jag ringde direkt till pappa som är i Karlstad och jobbar. Han och Sofia blev också överlyckliga! Likaså Melissa ,som hade sin lek-kamrat  tillbaka igen. De började busa med en gång=) Tusse däremot spännde hotfullt ögonen i Sessan, precis som han brukar göra. Varpå hon fräste tillbaka..haha...Dom två har ingen bra relation, som ni kanske förstår=) Och snacka om att hon var vrååålhungrig!!! Hon åt som faaan!