Maria Norman

Det är för närvarande Snoken som befinner sig framför tangenterna. Som självutnämnd gästskribent tackar jag mig själv med djupaste respekt för äran.

Aftonen som passerat har varit något utöver det normala, då vi ägnat oss åt aktiviteter som endast ett fantastiskt högtryck kan erbjuda. Jag ska inte bli långranding utan gå rakt på sak.

Någonstans i en lummig skog vid Kalmars kust finns en plats vid namn Värsnäs (Maria blir upprörd när jag frågar om det är ett 'e' först och sen ett 'ä'). Hit begav vi oss för att avnjuta av en kväll solig likt en exotisk snäckskalsstrand på Hawaii.

Vädret var STRÅLANDE! Vågorna KLUCKADE mot land. Man kunde känna frihet, kärlek och gemenskap. Ormarna lös med sin frånvaro (förutom en kopparorm som Maria förskräckt fick syn på när hon skulle skita i ett ostädat utedass).


Mats är aggressiv och slänger ett stenåldersspjut på fotografen. Lägg märke till dasset i bakgrunden där Maria fick syn på kopparormen.


Med havet som utsikt tog vi fram våra engångsgrillar. Ett misstag vi begått tidigare men inte lärt oss av. Det är nämnligen så att engångsgrillar inte alltid levererar vad de lovar, och havsvindarna gjorde sitt bästa för att få vår grillning så besvärlig som möjligt. Maria's och min (Snoken) grill var lögn i helvete att ta eld, men det löste vi med lite skithuspapper som vi sporadiskt lade under gallret. Mia och Mats hade ett näst intill omvänt problem, deras grill brann fint i början men värmen avtog allt för snabbt! Kort sagt, vi var alla besvikna på grillarna, dock ej förvånade.



Finns det något vackrare än en Svensk sommar vid havets kust?


Pessimist som jag är så tänker jag här framhäva lite av hur tragiska engångsgrillar är, och förhoppningsvis avråda er andra från att ägna er åt denna grillmetod framöver. Det är nämnligen så att Maria's lax var halvt rå pga bristande värme (den var dessutom helt utan salt eller kryddor eftersom vi olyckligtvis glömt dessa hemma). Som pricken över i:et så fastnade den även i gallret så det blev "fiskröra". Min vegetariska quorn schnitzel med ost- och spenatfyllning blev hyfsad (eftersom det inte är så mycket som kan misslyckas med halvfabrikat), men nog fan lyckades den också förstöras genom att paneringen fastnade i gallret och osten rann ut. Mia och Mats kött tog en evighet tillreda pga den låga värmen på grillen. Tillslut blev det dock ätbart (förutom Mia J's vegetariska spett som blev rökskadade så till en milda grad att de fick kasseras) och vi kunde alla mer eller mindre gemensamt förtära våra måltider till vilka vi hade nypotäter och tzatziki.

Måltiden var underbar och jag kan inte nog uttrycka min kärlek till havet.

Efter intagen måltid var vi alla mätta och belåtna och det var baddags. För alla utom mig alltså, Jag är en utpräglad badkruka och hade en gång i min ungdom som löfte att inte bada på flera år, vilket jag faktiskt höll. Dock hände det att jag duschade nån gång då och då.

Nu är det hög tid att avrunda skrivandet och låta badbilderna tala sitt språk.



Kvinnorna fann vattnet behagligt trots en längre period av lågtryck.



Mats var något mer skeptisk till temperaturen, men tog sig tillslut ett snabbt dopp.



Mats har inbyggd propeller i lårbenen och kan ta sig fram på vattnet likt en motorbåt.



Maria gör ett våghalsigt trick.




Mariorna njuter av vattnet!


Sammanfattningsvis skulle jag beskriva evenemanget som DEN ULTIMATIVA AFTONEN.

Tack för mig,
Snoken